Gullbergskajen.jpg

Historik för Fartygsföreningen Gullbergskajen

Gullbergskajen är av de äldsta stensatta kajerna i Göteborg. Dess användning som styckegodskaj upp-hörde dock på 50-talet. Den blev på 1960-talet något av en sista förtöjningsplats innan fartygen gick till upphuggning på Hisingssidan, såldes eller i några fall seglade till Västindien. Av pressen började kajen kallas de ”döda skeppens kaj”, ett namn som sedan dess tyvärr har hängt med i gemene mans mun.

En mängd fartyg, företrädesvis skutor, låg vid kajen. Skötsel och underhåll var obefintligt på många. Sjunkna fartyg, försvunna ägare och rykten om sprit och narkotikaförsäljning skapade problem för Göteborgs hamn som då var ansvarig för skötseln av området.

 

Göteborgs hamnstyrelse beslutade 1970 att höja kajhyran med flera hundra procent Ett antal fartygs-ägare insåg då att något måste göras och bildade Fartygsföreningen Gullbergskajen för att gemensamt kunna agera mot Göteborgs hamn. Föreningen tecknade ett avtal där hamnen upplät kajplatserna

220-228 till föreningen för förtöjning av fartyg som inte används i kommersiell sjöfart. Föreningen åtog sig att på egen bekostnad bärga och borttransportera sjunkna fartyg till av hamnstyrelsen anvisad plats. Det var mycket jobb men även glädje att med att leka ”sänka skepp” på riktigt bl.a. sprängdes skutan Gertrud med 25 kg dynamit.     

 

För att göra området attraktivare och tillgängligare för allmänheten gjordes 1981 en uppstädning av kajområdet. Rälsen för hamnkranarna togs bort, ytan på kajplanen belades med oljegrus och blev ett fritt öppet område mot fartygen. Sittplatser iordningsställdes så att besökande kan ta en fikapaus och följa verksamheten på kajen. Föreningen fick arrenderätt till området och möjlighet att ställa upp containrar för förvaring av prylar och utrustning till fartygen. Gång- och cykelbana anlades intill Gullbergs Strand-gata och området mellan kajplanen och gatan planterades och besåddes. 

 

Föreningen började 2011 bygga ny klubbstuga som nu efter stora ideella insatser av föreningens medlemmar är i stort sett klar.   

 

Gullbergskajen har sedan slutet av 1960-talet blivit känt som ”Drömmarnas kaj” eller ”Suckarnas kaj”.  Begreppen speglar dels förhoppningarna om att rusta upp ett gammalt fartyg och ge sig ut på långfärds-segling dels de brustna illusionerna när det visar sig att arbetet blev för stort och omfattande, delägarna blir oense om arbete och finansiering eller livet tar en annan vändning. Alla projekt har dock inte miss-lyckats. Under 1970- och 80-talen var det inte ovanligt att någon skuta eller ombyggt fiskefartyget gav sig iväg till Medelhavet eller Västindien. Någon gång slutade äventyret illa. En ombyggd räktrålare försvann 1977 på Medelhavet med två man ombord.

Gullbergskajen är idag unik som det sista kajområde som ger en bild av hur Göteborgs hamn såg ut när den var en levande miljö med skutor, ångfartyg, bogserare och lastfartyg.  Föreningen verkar för att bevara marin- och kulturhistoriskt intressanta fartygstyper. På kajen finns några av de sista kvarvarande fartygen av sin typ

 

En förutsättning för att föreningens medlemmar skall kunna arbeta med underhåll och förbättring av sina fartyg är tillgång till förvaringsutrymme för verktyg och arbetsmaterial, ytor och arbetsbänkar för trä- och plåtarbeten samt omgivning som tolererar ljudet av sågar eller rostknackning. Föreningen har länge levt under hotet om att stadsutvecklingen skall tvinga bort oss från området särskilt nu när Gullbergsvassområdet börjar planläggas. Om detta sker försvinner en av Göteborgs unika miljöer för gott.